(det som står i texten är mina personliga åsikter och behöver inte stödjas av de andra ledarna)

Då var det dags att sätta punkt och summera 2018, en säsong som har överträffad alla förväntningar.
Säsongen startade i Uppsala den 5 januari och avslutades i Kungsängen 25 november.
Totalt hann vi med 156 matcher, 80-talet träningar (några kvar), två camper, 17 cuper och en del andra roliga aktiviteter, bland annat spelade vi in en egen låt med tillhörande video.

Truppen består idag av 23 tjejer och 22 av tjejerna delade på de 629 målen vi gjorde. Den som inte hann med ett mål var vårt senaste nyförvärv som vaktat målet i de 4 matcher hon hunnit göra för oss. Men med 50% nollor 0,5 insläppta mål per match, så är man förlåten.
Hela 16 spelare hamnade på 10 mål eller mer, varav 6 passerade 40 strecket, vilket är ett kvitto på vår fantastiska bredd. Tyvärr har vi ingen assiststatistik, men det är ingen vild gissning på att iaf 4 tjejer har passerat 100 om vi skulle räkna assist och mål.  
Bakåt sätt har det varit om möjligt ännu mer stabilt. 1,1 insläppt mål är ruskigt imponerande. Vår målskillnad hamnade på 629-173, tunga siffror och det faktum att vi spelat hälften av matcherna mot äldre tjejer gör siffrorna ännu mera svår begripliga.

Vad ligger då bakom siffrorna? Kritikerna skriker givetvis om toppning och det ena och det andra oftast helt utan fakta. Vi bjuder på det, vi går vår väg vilken inte på något sätt är spikrak, men vi ser alltid till att hamna på rätt spår igen, när vi är på väg ner i diket.
Lättast skulle vara att ha en trupp där alla tjejer ligger på samma nivå, så har inte vi det och det är ett ständigt jobb att tillmötesgå allas intressen. Av de 156 matcherna, 17 cuperna vi spelat så har någon form av ”toppning” skett i tre cuper och 10-talet matcher då vi stött på riktigt vasst motstånd. Kvar 14 cuper, runt 130 matcher där vi spelat med jämna lag eller nivåanpassat, dvs matchat vårat lag efter styrkan på motståndet.
 I två matcher båda offseason och Åland, har inte alla kunnat vara med och inget alternativ har kunnat erbjudas till tjejerna som hamnat utanför laget, hur vi än vrider och vänder på det så kan vi inte spela med 23 tjejer när vi bara har en match.
 Det är vår väg, det finns dom som tycker vi ska ”toppa” mer och de som tycker det är för mycket. Värt att notera är att i de två ”toppade” cuperna så har de ”otoppade” laget 6 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster.
Det här är FAKTA, tyvärr så finns det ”kollegor” som inte har en aning om hur vi jobbat, men som gärna berättar om hur vi jobbar på utbildningar. Är helt upp till er att göra det, men mitt råd är ändå att se om sitt eget och lägg energin där, inte på oss.

Nej, det är inte toppning som ligger bakom siffrorna. I grund och botten så finns det läskigt mycket talang i den här gruppen och så många målmedvetna tjejer som verkligen brinner för sin fotboll, men det är också massor med slit från både tjejer och ledare som gjort det möjligt.  
Det är inspirerande att få SMS eller samtal när en träning inte hållit måttet, för mig är det ett kvitto på angemang och en vilja att ständigt vilja utveckla sin fotboll.

En sak ska man ha klart för sig, om inte tjejerna hade haft kul så skulle inte resultaten komma och vi skulle inte ha så grym närvaro på träningar som vi har. Däremot så skulle jag aldrig säga att vi leker. Vi spelar fotboll och förhoppningsvis tycker tjejerna att det är kul. 

Om vi tittar i backspegeln, vad hände egentligen?
Ibland hängde man knappt med själv i svängarna. Men Roslagscupen McDonalds cupen och Åland sticker klart ut.

Roslagscupen var en uppvisning hur strukturerade vi kan vara när vi är som bäst, både på och utanför plan. En grym helg på alla sätt och vis.

McDonalds cupen är den som sticker ut mest hos kritikerna. Vi tog ett tufft beslut att spela i en högre åldersgrupp med ett lag. Självklart på bekostnad av att det inte blev två jämna lag. Det blev tufft men frågan är om inte våra små tjejer i sammanhanget inte var de tuffaste av alla. Gruppseger och att vi skickade hem Djurgården var i klass med de tunga skalperna på Åland.
 
Åland är det största kvittot vi fått att vi är på rätt väg. Handplockade lag från Sverige och Finland, men hur kom vi in i bilden? Jag vet faktiskt inte svaret, men hur som helst så lär det pratas om oss i huvudstaden. Det är givetvis kul och en ny värld har öppnat sig. Skulle bli väldigt förvånad om det inte blir en del matchande mot de tuffaste Stockholmslagen där givetvis Håbo också räknas in.

Spelmässigt visade vi att vi står oss bra mot den finska eliten. Var bara HJK Helsingfors som var numret för stort.

En del misstag har begåtts, större och mindre så är det. Oftast finns det ett bra svar på vad som gick fel och varför. Om alla hade varit nöjda hela tiden efter 156 laguttagningar vore det konstigt.